.
Ny dag nya möjligheter?
Ibland känns det som jag tänker för mycket på det som hänt och för mycket på framtiden.
Man ska ju ta en dag i taget, men drömma kan man ju få göra.
Hur vill jag att man framtid ska se ut ?
2 barn hund volvo och ett hus på landet?
Inga barn ensam i en lägenhet i stan?
Föredrar nog landet isåfall.
Men hur ska man kunna fokusera på sitt liv när det är så mycket runt omkring hela tiden.
Hur ska man hinna tänka på sig själv när alla andra har problem.
Kommer jag någonsin få barn, kommer jag få den familjen jag önskar?
Man vet ju aldrig, just nu är jag iaf nöjd med den karln jag har så får man se vad som händer sen.
Vem vet kanske ramlar in ett mirakel och någon knackar på dörren och säger
att jag vunnit flera miljoner.
Önsketänkande igen, men det hade ju inte varit helt fel faktiskt.
Pluggandet går skit, det är svårt och jag har tappat fokus totalt.
Jag försöker försöker försöker, men fattar mig ändå inte på ett skit.
Valde jag rätt utbildning, är det verkligen jag?
Vill jag jobba med människor?
Jag vet inte vad jag vill göra, jag kan liksom inte bestämma mig.
Det var lättare när man var liten då visste man precis vad man ville bli,
jag skulle minsann bli vetrinär eller brandman ! Det var det jag skulle bli,
nu bara skrattar jag åt att jag ville bli något av det.
När man var liten trodde man ju att allt var så lätt,
sen växer man upp och inser att man verkligen får slita dag för dag för att få något rätt!
Nej jag ska inte hålla på med mina tankar osvosvosv slutar aldrig skriva då,
kanske är dags att skriva något bra och lyckligt istället?
Jag har en karl ibland behandlar han mig som en prinsessa,
handlar vi bär han påsarna en riktig gentleman !
Jag är lycklig med honom och jag tänker inte låta någon förstöra det,
för man ska vara rädd om kärleken och rädd om dom man älskar.
Jag saknar dig, jag vill att du ska komma tillbaka...
Gud hade dig innan du kom till jorden, vad ger honom rätten att ta tillbaka dig lika fort?!
Jag önskar ibland att det var jag istället för du, du var liksom ett lyckopiller för alla människor.
Speciellt för mig, för mig var du min drog, utan dig klarade jag mig inte.
Du fick mig alltid på fötter när jag behövde det som mest utan att jag behövde säga något.
Men jag ska vara glad för alla dom åren jag fått med dig. Du visade mig vad riktig vänskap var!
Du lärde mig rätt och fel, du tog mig aldrig förgivet du visste att med tiden erkänner jag mina misstag
och mina fel. Jag saknar verkligen dig. Anton, vi ses när det är min tur att lämna jorden ! <3
Kommentarer
Trackback
